En kolikhistoria!
En kolikhistoria
Nog kan fem-sex månaders kolik vara värt att bearbeta på olika sätt, här kommer ett sätt, min historia!
Tänk Er ett barn som skriker o skriker, men det skriker inte av brist på kärlek, ömhet, trygghet och tillgodosedda behov! Nej det skriker för att det har kolik!
Kolik är enligt vissa lätt att diagnostisera, och enligt andra svårt! Google, BVC, sjukvården, barnkliniker etc är väl alla överrens om att det har något med magen att göra! Utifrån "skrikets mängd" bedöms det som kolik eller bara normalt barnskrik! Man vet inte exakt vad det är som händer i magen vid kolik. Outvecklade tarmar vid födseln som blir överkänsliga mot födoämnen är min teori i detta fall!
För lite mer än ett år sedan föddes världens finaste barn! Axel Mattias Bergstrand! Det blev en skräckblandad förtjusning att få en sån gåva! Ett liv att älska! Ett liv som redan på bb dock inte verkar helt nöjt! :( Vårt vackra barn skriker! Högt! Länge! Mycket!
Vi hade båda tidigare hört talas om kolikbarn som skriker typ 3-4 timmar nattetid! Men här var det mycket mer än så! Vi glömmer aldrig rekordet på 16 timmars skrik med 30 minuters paus där nånstans!
Nåja, detta ska inte ältas med evig beklagan, MEN vi fick bokstavligt talat binda fast oss själva för att inte vilja lägga in oss hela bunten på psyk!
Ska ge ett litet exempel, taget ur kaoset! Tänk dig att inte ha sovit mer än 2 timmar i sträck på några nätter! Du sitter ned, allt är för tillfället lugnt! Helt plötsligt börjar det skrikas, magknip! Res dig upp, bär, vagga, gå gå gå (här hemma trampade vi upp en stig runt murstocken efter 5 månaders vandring)! Helt plötsligt blir du kissnödig, skriket fortsätter, telefonen ringer, attans det är nog från BVC de skulle ju ringa nån gång när de fick en lucka...... Skriket stegras, är han hungrig? Magen formas likt en paddel på barnet! magknip? Smärta?? Svarar i telefonen, det är BVC! Hör knappt vad som sägs, men det är en lugn och trevlig röst i luren! Trycket i blåsan har ökat (man är ju inte helt kontinent direkt efter en förlossning), skriket kvarstår, kvinnan i luren ställer frågor! Nu gör det ont i ryggen att bära barnet och samtidigt hålla telefonluren, o svårt att röra sig när blåsan är full! Lägger ifrån dig barnet i vagnen! Sätter dig ner på huk, med benen i kors, vaggar vagnen, skriket ökar än mer, kvinnan i telefonen säger att du kan ringa igen vid kl 16, när hennes arbetsdag är slut! Du lägger på, springer in på toa och gör det du måste! brukar i vanliga fall vara skönt att kissa, men att kissa samtidigt som nån skriker känns som en evighet, således ingen njutning, den här gången heller!
Telefonen ringer, igen, trosorna är blöta, barnet skriker högre än någonsin! Det ringer länge, du springer uppför trappan till klädkammaren, hämtar nya trosor! Känns som att du varit borta i timmar från ditt skrikande barn, trots att det bara är några minuter! Det ringer igen! Orka! Tar dig ner för trappan med svindel i blicken! Ignorerar telefonen och tänker att sen ska jag dra ur jacket! du tar äntligen upp barnet! Försök lugna barnet, och dig själv! Ge barnet mat, skriket fortsätter trots mat och försök till lugn och ro och vaggande! Tröttheten gör sig påmind genom att du blir yr! Matar barnet lite till! Bär barnet av och till i en och en halv timme! Efter 2 timmars skrik sommar barnet utmattat i din famn! Du tassar försiktigt på tå och sätter dig ned i soffan! Svetten rinner, 25 grader både inne och ute! Känner ett sug i magen, hungrig, har inte ätit sedan frukost, tittar på klockan som är 16.05! Nu skulle du ju ringa bvc! Nu snurrar tankarna i huvudet, barnet sover och behöver göra det, likaså du behöver vila! Du behöver äta! Och nu har du även blivit lite kissnödig igen! Hur då? Var ju bara nån timma sen.... Pjuh.... Eller var det fem timmar sen? Vet inte, har tappat tidsuppfattningen! Bestämmer dig till slut för att sitta kvar där lugnt med barnet för att inte väcka det, och passa på att vila en stund! Slocknar till och då..... Ringer telefonen! VARFÖR drog jag inte ur jacket? Nu vaknar även ditt barn och ...... Börjar skrika! NEJ inte NU, jag är trött!!! Går till telefonen! Svarar! Det är en anhörig som bara vill veta hur läget är? "Ja det hör du väl" säger du med en suck därefter! Människan i luren säger "men försök o gå ut o gå en sväng, lägg honom i vagnen! Ni måste ju komma ut lite".
När telefonsamtalet avslutas, och du på stående/vaggande fot ätit vad du förmått tillaga med ett skrikande barn i famnen, varit på toa igen och vaggat och gått och vysjat och lugnat och masserat och bytt blöja och matat, barnet skriker vad ni än gör, men somnar äntligen tillslut igen! Du sätter dig försiktigt ner med en lättnad, och en tår av utmattning får chans att falla ner på din kind! Hur länge ska det dröja tills nästa skrik? Kommer du att orka? NU måste jag somna, så jag får min vila, helst borde jag ha somnat för fem minuter sen! O kisset får vänta.... Sömnen är just nu såååå mycket viktigare! Prioritera! O nån promenad med frisk luft blev det visst inte heller..... Orka!
Att dagligen se grannens kor beta omkring i lugn och ro på hagarna, vifta lite på svansen, idissla lite, släppa en mocka, och avundsjukan växer inom mig! Jag vill oxå vara ute i solen (var några riktigt varma veckor när Axel föddes), jag vill oxå ha lugn och ro! Jag vill oxå skita ifred!!! Vi kände oss som lik, jag o Ricke! Bleka, o kalla inombords!
Efter mycket om och men blev Axel på bättringsvägen, dels med hjälp av specialmat och dels med hjälp av akupunktur! Skriket avtog successivt! efter denna period kände vi oss tomma, trötta och utmattade! MEN vi fokuserade på att älska och njuta av vårt barn! Axel är som sagt nu mer än ett år! Det är mer än ett halvår sen han skrek sådär intensivt!
Tiden kommer läka alla sår, och vi pratar ofta om hur vi redan har glömt/förträngt dessa månader, tröttheten kvarstår och vi har ett stort behov av vila, lugn och ro för att kunna återhämta oss och samtidigt njuta av allt som har med Axel att göra!
Han är vårt allt, och vi är, trots allt (!) väldigt lyckliga tillsammans!
BVC gav oss mycket stöd och förståelse!
Vi vet, att ingen som inte levt utan sömn, lugn och ro och med ett ständigt skrikande barn under flera månaders tid kan någonsin förstå hur vi mått och hur trötta vi fortfarande kan vara.....
Ricke fick läsa min historia när den blev klar och hans enda kommentar blev: hur orkade vi?!
Kommentarer
Postat av: Annika
Ni är starka och underbara föräldrar!
Postat av: Tess
Håller med ovanstående! Tänk va ni har gått igenom tillsammans... Axel kan skatta sig lycklig sin har er som föräldrar!:)
Postat av: Lisa
Jag känner igen mig mycket i din historia.
I vårt fall blev räddningen receptbelagd medicin som vi gav tre gånger om dagen.
Jag tycker det är ett kapitel för sig att det inte finns mer forskning om kolik. Det är snart ett halvsekel sedan läkarvetenskapen blev enig om att spädbarn kan känna smärta och det är ju så uppenbart att barn med diagnostiserad kolik verkligen har ont, outhärdligt ont. Ändå finns det läkare som motarbetar de som utför akupunktur trots att många familjer kan vittna om att det är en av få saker som faktiskt hjälper. Att det finns receptbelagd medicin blir många inte ens informerade om.
Allra mest avskyr jag uttrycket "vädrar lungorna". Ingen skulle vräka ur sig något sådant till en vuxen som skrek för att han eller hon blev torterad eller till ett äldre barn som skriker då det har blindtarmsinflammation. Men spädbarns smärta viftar man bort, trots att det på ett sätt måste vara ännu värre för dem eftersom de varken vet varför de har ont eller att det kommer att gå över efter några månader.
Att se och höra sitt barn ha så obeskrivligt ont var bland det värsta jag har varit med om. Tack och lov fick vi ganska snabbt hjälp av en barnmorska och läkare som tog oss på allvar.
Jag blir varm och glad av att läsa att Axel och hans familj mår bättre idag, trots att jag aldrig träffat er!
Trackback
